...................................Del1...................................
Det var sen natt, och perrongen var öde. Hon stod trotsigt längst ut på de vita
markeringarna. Hennes hår rörde sig lätt i vinden och hon vände på huvudet för att se honom. Han satt på en sliten träbänk ett par meter bakom henne. Han log.
- Äsch. Skärp dig nu! Kom och sätt dig här i stället.
Hans leende var omtänksamt, men inte oroligt, som om han redan visste att hon inte skulle hoppa. Hon krävde bara hans uppmärksamhet, det var han säker på.
"Linje 19 mot Hässelby strand, ankommer om två minuter"
Hon ville le tillbaka, men hennes mun förvandlades till en förvriden grimas då hon försökte. Hon kände hur varma tårar rymde ur ögonen, och när de nådde hennes frusna läppar, kände hon en salt smak i munnen.
Han visste var han hade henne, precis som alltid. Han visste vad hon ville höra.
- Jag älskar dig Nett. Kom hit så jag får krama dig.
- Jag älskar dig med.
Hennes röst var inte mer än en viskning, och hennes ben rörde sig inte.
"Linje 19 mot Hässelby strand"
När högtalarrösten återigen ekade över perrongen, blev luften kall runtomkring dem.
Hon hoppar Hon hoppar inte
..
